Kajsa 1år

För ett år sedan idag blev vi föräldrar för andra gången till en perfekt liten skrutta som förgyller varenda dag med sina eviga leenden och skratt. Hon har utvecklats i en rasande takt och det är helt otroligt hur mycket man lär sig under bara ett år. Det första året är ju så påtagligt då de när dom kommer ut inte kan göra så mycket annat än o ligga och gosa och nu vid ett års ålder så har hon både lärt sig sitta och krypa. Gå om vi håller henne i händerna. Le och skratta. Kommunicera på sitt egna sätt. Peka, leka, undersöka, äta fast föda. Hon kan peka ut vart hennes huvud och mage är och stora idolen heter Majja. Hon älskar när vi sjunger och läser och just nu är det väldigt spännande att upptäcka marken med allt vad det innebär. Lekparkerna har börjat intas och livet är allt bra spännande. Tänk att en kotte kan kännas på ett sätt och smaka på ett annat. Och att en sten och lite sand är helt olika saker. :) Hennes ordförståelde ökar och jag skulle kunna fortsätta rabbla i en hel evighet om hur duktig hon är vår Kajsa. Ja, vår Majja också. :)
UNDERBARA BARN. Åh vad vi älskar dig och din syster. Ett liv utan er är omöjligt.

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN!!!



Förlossningsberättelse. Tisdag 090414

Efter att ha blivit lovad igångsättning den 7april som uteblev så antog vi att det bara skulle bli en undersökning pga hepatosen även denna tisdag så Mats bestämmde sig för att åka och jobba på tisdagen och skulle det bli igångsättning denna gången så skulle han komma till Uppsala på direkten.

Lämnade Majja på dagis vid kvart i nio och sen var mormor och Tage snälla o körde in mig till Uppsala. Tage släppte av mig och mormor (som återigen var snäll och höll mig sällskap) o vi tog oss upp till bedömningsmottagningen som vanligt. Ctg kopplades på och den här gången tog det lååång tid innan maskinen var nöjd med bebis välmående där inne. Stackars bebis blev omruskad i nacken och puttad påfrån alla möjliga håll för att den skulle vakna där inne. När ctg´n var färdig väntade läkarbesök och idag visade det sig att planen var att sätta igång. Blev undersökt av både läkar och läkarstudent och det visade sig att jag var öppen 3cm redan! Molvärken jag haft i magen under veckan hade verkligen gett resultat!

Läkaren ringde ner till förlossningen och det visade sig att det fanns plats för oss och att de skulle ta hål på hinnorna så att förlossningen startade på riktigt.
Skrev in oss på förlossningen vid 11 nånting och sen gick vi iväg och åt lunch. Jag passade på att ringa efter Mats och till mamma och pappa för o berätta vad som skulle hända.
Vid 12 var vi tillbaka på förlossningen, fick ett rum och en massa prover togs och därefter petade de hål på hinnorna. En konstig känsla när vattnet börjar rinna men rätt häftigt. Blev riktigt nervös där ett tag just pga att man visste vad som komma skulle, dels smärtan och dels vetskapen om att jag inom X antal timmar skulle ha min bebis på bröstet. ctg kopplades igen och allt såg bra ut. Personalbyte. Fick en underbar (manlig) barnmorska som verkligen var toppen från första stund.

Gjorde klart för all personal jag träffade både 1 o 2 gånger att jag absolut skulle ha epidural när allt väl satte igång. Det spelade ingen roll om det behövdes eller ej, jag skulle ha det. :)
Blev lovad att få det och mycket riktigt, när värkarna kom regelbundet kom också narkosläkaren och satte bedövningen.
Gick ut o vandrade i korridoren ett tag och bedövningen började ta. Dock bara på höger sida så efter en stund var jag tvungen att gå in till sängen igen. Blev undersökt igen vid två tiden och hade bara öppnat mig 1cm till. 4cm öppen alltså.
Värkarna kom tätare o tätare o gjorde ondare och ondare och tillsist fick jag ingen vila alls. Låg mest o grät o kved en stund innan det kom personal för att kolla till mig. Barnmorskan hade nå knep som tog udden av smärtan. Han klämde på någon viss punkt bak i ryggen och det var såå skönt. Han visade Mats och sen var han tvungen att klämma där konstant, fick INTE släppa! Blev undersökt igen och på mindre än 1½timme hade jag öppnat mig resterande 6cm! Runt halv sex tiden fick jag börja krysta och det var en konstig känsla. Värkarna ändrade sig helt och hållet och från att inte ha fått vila alls mellan dom fick jag nu upp emot en minuts vila mellan varje. Skönt! Provade även på lustgasen som inte alls fungerade med Majja men nu gick det riktigt bra. Blev inte alls snurrig eller illamående denna gången. Känndes läskigt att trycka på men efter peppning av bm, usk o Mats gick det bra och efter nåra värkar sa det bara "plopp" så var bebis ute. Konstigt att en sån enorm smärta bara kan ta slut. Upplevde aldrig den där fruktansvärda svidande känslan folk brukar prata om när huvudet ska ut, det var snarare spännt och sen sa det som sagt "plopp" och hela bebisen halkade ur mig. Det blev en liten tjej. :)
Liten grät på en gång. Hon torkades, fick på sig en liten mössa, prov togs från navelsträngen och sen snabbt upp på mitt bröst. Obeskrivlig känsla!
Sen fick hon en spruta med k-vitamin, jag syddes lite och sen blev vi lämnade i fred under ca 1 timme innan fikabrickan kom in. Supermysigt.
Jag duschade och sen pratade vi lite med personalen som hjälpt oss med förlossningen innan vi blev uppskjutsade till bb.
Fick hemska eftervärkar under natten då lilltjejn skulle äta. Satt och skakade hela jag så ja inte ens kunde hålla i henne. Fick in ett par panodil och en voltaren som skulle lindra det värsta. Vi sov väl inte sådär jättebra alls någon av oss men var ändå relativt pigga dagen efter. läkarkontrollen gick bra, jag behver inte äta ett piller till och bebis är frisk och kry så vi bestämmde oss för att åka hem. Mamma, pappa, syster och Majja kom och hämtade oss på eftermiddagen och det var jätteskönt att komma hem.

Sitt namn fick hon föresten på onsdagmorgon. Kajsa blev det.



Majja har visat sig vara världens bästa storasyster som är väldigt farcinerad av lillasyster. Kramar, hämtar blöjor, håller handen, hämtar leksaker osv osv.

Världens finaste tjejjer!





Kajsa

2009-04-14

kl. 18:02

3160gr

49cm



LYCKA.