Valborg idag, dock inget vi firar eller uppmärksammar alls iår.
Brasan tänds så sent, halv tio, och barnen är så pass små att dom inte bryr sig om dom får se någon eld eller inte och dessutom; hur kul är det att packa ner en bebis och en trött 22 månaders tjej i vagnen för att kika på en massa fulla tonåringar och en (förvisso rätt mysig och sprakande) eld? Näe, det får vara. Vi lär hinna se på eldar ju äldre barnen blir.
Fyrverkerier har det visat sig att det har vi precis utanför fönstret och när vi zappade på tv´n kom det upp någon kör som sjöng in våren så lite valborg har vi allt här hemma ändå. :)
Dagen idag har varit lugn. 13dag som det var så hämtade vi Majja på dagis redan vid 12 efter maten. Dom var bara 3 barn på hennes avdelning idag. Sjukdomar och ledighet. Gick hem och fick Majja att sova lite middag efter en del protester. Hon vaknade efter bara en timme och var helt vimsig. Tog upp henne och satte oss o mös lite i soffan och väl där slocknade hon i min famn med fingrarna inflätade i mitt hår. Sov så ytterligare 1½ timme.
Melliset bestod av russin idag då inget annat dög och sen gick vi till parken o lekte.
Träffade på en gamal klasskompis och hennes son vilket var roligt. Pratade lite strunt innan vi gick o handlade middag.
Potatis och korv blev det idag. Avslutade med Gino (tror det hette så) som bestod av jordgubbar och kiwi som jag täckte med choklad och sen stoppade in i ugnen. Serverades sen med vaniljsås. Mums.
Tycker svininfluensan som kommer upp överallt just nu är jätteläskig!
Bara en tidsfråga innan någon i Sverige drabbas.
Det är tillräckligt jobbigt att oroa sig över sig själv gällande läskiga saker. Jag har nämligen ingen lust att dö just nu. Har alldeles för mycket att göra och upptäcka innan det är dags för det. Men att oroa sig över barnen är en heltids sysselsättning. Finns verkligen ingenting jag är så rädd om som om dom. Helt sjukt hur tankebanorna förändrats sen man fick barn. Jag som inte haft cykelhjälm på flera år kan nu knappt tänka mig cykla utan hjälm, ska jag gå över vägen tittar jag alltid en extra gång att det verkligen är lungt, åka tåg känns läskigt, tänk om där sitter en terrorist eller psykiskt sjuk människa,- vad gör jag då? osv osv. Mina barn ska inte behöva växa upp utan mamma och ingenting, absolut ingenting får hända dom.
Hönsmamma? Mycket möjligt.
Men tror inte man kan förstå vad och hur jag menar förrän man själv blivit förälder. Kärleken till ens barn är så stark att det inte går att förklara hur man än försöker.
Hur som helst. Varför ska det utbryta sånna här läskiga grejjer? Fågelvirus, svininfluensa osv. Jätteläskigt!
Här hemma tvättar vi händerna såfort vi varit ute och sen spritar vi oss. Inte mycket för att förhindra en smitta kanske men bättre än inget.
Ha en trevlig valborg!
torsdag 30 april 2009
tisdag 28 april 2009
Födelsedag nr 26
Japp, idag blir jag gammal, vuxen på riktigt har jag fått höra idag. När man fyller 26 så upphör tydligen alla ungdomspriser på allt vad det nu kan vara. SAS har tydligen en gräns på 26 iaf o sen vet jag inte mer. Känns som om alla rabatter har dragits in mer eller mindre sen dagen man fyllde 18.
Dagen har hur som helst varit bra. Majja har varit på ett strålande humör hela dagen och vi har fått det städat och fixat här hemma mellan klippning, bak och lek.
Kvällen med fika och gäster blev jättetrevlig och aa det blev en lyckad födelsedag.
Jag som tycker att dagarna bara springer iväg sen Majja kom, man hinner ju lixom knappt med i svängarna, kan knappt förstå hur det kan vara möjligt att de går ännu fortare nu. I den här takten kommer ju både Majja och Kajsa vara vuxna, utflugna och ha egna barn redan innan nästa vecka! Läskigt!
Kajsas mage har börjat bråka lite med henne. Mycket gaser som ska ut men som verkar fastna på tvären. E så synd om henne när man ser hur ont hon har men man inget kan göra. Har börjat försöka med lite magmassage som hjälper lite grann iaf tack och lov. Annars sover hon fortfarande väldigt mycket. Har väl ungefär två ordentliga vakenperioder/dag då hon är riktigt vaken och med. Mysigt.
Idag blir lilla liten redan två veckor! Så liten men men ändå känns det som om vi har haft henne hos oss jättelänge. Lilla gumman.
Majjas tal bara sprutar iväg just nu. Det riktigt bubblarur munnen på henne. Hon härmar det mesta man säger och lägger nu ofta ihop både två och tre ords meningar. Gulle. Man blir helt paff emellanåt och kan knappt hålla sig för skratt för att det är så gulligt och man blir så glad!
Hon har också kommit in i en "nej!" fas och en "min" fas. Det mesta som inte handlar om att gunga just nu är nej och allt som är hennes grejjer lånar hon helst inte ut just nu, det är ju hennes!
Men det är väl något alla ska gå igenom och när man förklarar för henne att det är okej att andra lånar så lånar hon motvilligt men snällt ut sina saker. :)
Annars är myror väldigt läskiga och gungor helt underbara i stora litens värld just nu. :)
Nu väntar sängen!
godnatt.
Dagen har hur som helst varit bra. Majja har varit på ett strålande humör hela dagen och vi har fått det städat och fixat här hemma mellan klippning, bak och lek.
Kvällen med fika och gäster blev jättetrevlig och aa det blev en lyckad födelsedag.
Jag som tycker att dagarna bara springer iväg sen Majja kom, man hinner ju lixom knappt med i svängarna, kan knappt förstå hur det kan vara möjligt att de går ännu fortare nu. I den här takten kommer ju både Majja och Kajsa vara vuxna, utflugna och ha egna barn redan innan nästa vecka! Läskigt!
Kajsas mage har börjat bråka lite med henne. Mycket gaser som ska ut men som verkar fastna på tvären. E så synd om henne när man ser hur ont hon har men man inget kan göra. Har börjat försöka med lite magmassage som hjälper lite grann iaf tack och lov. Annars sover hon fortfarande väldigt mycket. Har väl ungefär två ordentliga vakenperioder/dag då hon är riktigt vaken och med. Mysigt.
Idag blir lilla liten redan två veckor! Så liten men men ändå känns det som om vi har haft henne hos oss jättelänge. Lilla gumman.
Majjas tal bara sprutar iväg just nu. Det riktigt bubblarur munnen på henne. Hon härmar det mesta man säger och lägger nu ofta ihop både två och tre ords meningar. Gulle. Man blir helt paff emellanåt och kan knappt hålla sig för skratt för att det är så gulligt och man blir så glad!
Hon har också kommit in i en "nej!" fas och en "min" fas. Det mesta som inte handlar om att gunga just nu är nej och allt som är hennes grejjer lånar hon helst inte ut just nu, det är ju hennes!
Men det är väl något alla ska gå igenom och när man förklarar för henne att det är okej att andra lånar så lånar hon motvilligt men snällt ut sina saker. :)
Annars är myror väldigt läskiga och gungor helt underbara i stora litens värld just nu. :)
Nu väntar sängen!
godnatt.
torsdag 23 april 2009
solstrålar
Dagarna bara rinner iväg och lilla liten är redan 9 dagar gammal. Tänk att det redan gått nio dagar sen jag åkte in till sjukhuset och gick igenom min andra förlossning. Det gjorde sjukt ont men oj vad det är värt varenda sekund av smärtan. Dels har jag ju världens mest underbara döttrar men bara vetsakapen av att de levt i min mage, sparkat mig och levt runt som 17 och att jag sen fött fram dem gör det också värt smärtan. Att föda mina barn är nog det häftigaste jag varit med om!
Igår tappade Kajsa naveln och idag var vi på vårt första bvc besök. Hennes vikt idag var exakt 3000gr, 160gr från födelsevikten och hon var fortfarande 49cm lång. Nytt besök på måndag.
Igår fick hon också sitt personnummer från skatteverket så nu finns hon även ute i stora vida världen påriktigt. :)
Majja går på dagis mellan 9-14 dels för att behålla lite rutiner och dels för att få det lite "normalt" i allt det nya som hänt och händer i hemmalivet. Även om hon verkligen är glad och stolt över sin lillasyster och framförallt jätteduktig med och runt henne så kan det ju inte vara lätt att få ett syskon. Det är ju Majja som varit vårt allt i snart 2års tid och nu har vi en till som tar plats och behöver uppmärksamhet.
Det är en omställning för oss alla men jag tycker nog vi sköter oss rätt bra :)
Efter dagishämtning har vi låtit allt ta sin tid, går vi till affären hinner man titta på och samla en hel del stenar och sånt kan ta tid! Går vi till parken finns det även där massor att titta och vända o vrida på längs vägen o leker vi bara hemma på gården skulle vi kunna gunga i timmar om stora liten fick bestämma.
Livet är bra härligt just nu och som om det inte vore nog med två små solstrålar här hemma så verkar sommaren vara på gång också!!
Igår tappade Kajsa naveln och idag var vi på vårt första bvc besök. Hennes vikt idag var exakt 3000gr, 160gr från födelsevikten och hon var fortfarande 49cm lång. Nytt besök på måndag.
Igår fick hon också sitt personnummer från skatteverket så nu finns hon även ute i stora vida världen påriktigt. :)
Majja går på dagis mellan 9-14 dels för att behålla lite rutiner och dels för att få det lite "normalt" i allt det nya som hänt och händer i hemmalivet. Även om hon verkligen är glad och stolt över sin lillasyster och framförallt jätteduktig med och runt henne så kan det ju inte vara lätt att få ett syskon. Det är ju Majja som varit vårt allt i snart 2års tid och nu har vi en till som tar plats och behöver uppmärksamhet.
Det är en omställning för oss alla men jag tycker nog vi sköter oss rätt bra :)
Efter dagishämtning har vi låtit allt ta sin tid, går vi till affären hinner man titta på och samla en hel del stenar och sånt kan ta tid! Går vi till parken finns det även där massor att titta och vända o vrida på längs vägen o leker vi bara hemma på gården skulle vi kunna gunga i timmar om stora liten fick bestämma.
Livet är bra härligt just nu och som om det inte vore nog med två små solstrålar här hemma så verkar sommaren vara på gång också!!
måndag 20 april 2009
Majja och Kajsa med nallen
söndag 19 april 2009
Förlossningen
Veckan mellan den 7:e april och den 14:e april flöt på. Trots besvikelsen om den uteblivna igånsättningen och all fortsatt oro, kliande och ond ischias gick dagarna på.
Mats bestämmde sig för att åka och jobba på tisdagen och skulle det bli igångsättning denna gången så skulle han komma till Uppsala på direkten.
Lämnade Majja på dagis vid kvart i nio och sen var mormor och Tage snälla o körde in mig till Uppsala. Tage släppte av mig och mormor (som återigen var snäll och höll mig sällskap) o vi tog oss upp till bedömningsmottagningen som vanligt. Ctg kopplades på och den här gången tog det lååång tid innan maskinen var nöjd med bebis välmående där inne. Stackars bebis blev omruskad i nacken och puttad påfrån alla möjliga håll för att den skulle vakna där inne. När ctg´n var färdig väntade läkarbesök och idag visade det sig att planen var att sätta igång. Blev undersökt av både läkar och läkarstudent och det visade sig att jag var öppen 3cm redan! Molvärken jag haft i magen under veckan hade verkligen gett resultat!
Läkaren ringde ner till förlossningen och det visade sig att det fanns plats för oss och att de skulle ta hål på hinnorna så att förlossningen startade på riktigt.
Skrev in oss på förlossningen vid 11 nånting och sen gick vi iväg och åt lunch. Jag passade på att ringa efter Mats och till mamma och pappa för o berätta vad som skulle hända.
Vid 12 var vi tillbaka på förlossningen, fick ett rum och en massa prover togs och därefter petade de hål på hinnorna. En konstig känsla när vattnet börjar rinna men rätt häftigt. Blev riktigt nervös där ett tag just pga att man visste vad som komma skulle, dels smärtan och dels vetskapen om att jag inom X antal timmar skulle ha min bebis på bröstet.
ctg kopplades igen och allt såg bra ut. Personalbyte. Fick en underbar (manlig) barnmorska som verkligen var toppen från första stund.
Gjorde klart för all personal jag träffade både 1 o 2 gånger att jag absolut skulle ha epidural när allt väl satte igång. Det spelade ingen roll om det behövdes eller ej, jag skulle ha det. :)
Blev lovad att få det och mycket riktigt, när värkarna kom regelbundet kom också narkosläkaren och satte bedövningen.
Gick ut o vandrade i korridoren ett tag och bedövningen började ta. Dock bara på höger sida så efter en stund var jag tvungen att gå in till sängen igen. Blev undersökt igen vid två tiden och hade bara öppnat mig 1cm till. 4cm öppen alltså.
Värkarna kom tätare o tätare o gjorde ondare och ondare och tillsist fick jag ingen vila alls. Låg mest o grät o kved en stund innan det kom personal för att kolla till mig. Barnmorskan hade nå knep som tog udden av smärtan. Han klämde på någon viss punkt bak i ryggen och det var såå skönt. Han visade Mats och sen var han tvungen att klämma där konstant, fick INTE släppa! Blev undersökt igen och på mindre än 1½timme hade jag öppnat mig resterande 6cm! Runt halv sex tiden fick jag börja krysta och det var en konstig känsla. Värkarna ändrade sig helt och hållet och från att inte ha fått vila alls mellan dom fick jag nu upp emot en minuts vila mellan varje. Skönt! Provade även på lustgasen som inte alls fungerade med Majja men nu gick det riktigt bra. Blev inte alls snurrig eller illamående denna gången. Känndes läskigt att trycka på men efter peppning av bm, usk o Mats gick det bra och efter nåra värkar sa det bara "plopp" så var bebis ute. Konstigt att en sån enorm smärta bara kan ta slut. Upplevde aldrig den där fruktansvärda svidande känslan folk brukar prata om när huvudet ska ut, det var snarare spännt och sen sa det som sagt "plopp" och hela bebisen halkade ur mig. Det blev en liten tjej. :)
Liten grät på en gång. Hon torkades, fick på sig en liten mössa, prov togs från navelsträngen och sen snabbt upp på mitt bröst. Obeskrivlig känsla!
Sen fick hon en spruta med k-vitamin, jag syddes lite och sen blev vi lämnade i fred under ca 1 timme innan fikabrickan kom in. Supermysigt.
Jag duschade och sen pratade vi lite med personalen som hjälpt oss med förlossningen innan vi blev uppskjutsade till bb.
Fick hemska eftervärkar under natten då lilltjejn skulle äta. Satt och skakade hela jag så ja inte ens kunde hålla i henne. Fick in ett par panodil och en voltaren som skulle lindra det värsta. Vi sov väl inte sådär jättebra alls någon av oss men var ändå relativt pigga dagen efter. läkarkontrollen gick bra, jag behver inte äta ett piller till och bebis är frisk och kry så vi bestämmde oss för att åka hem. Mamma, pappa, syster och Majja kom och hämtade oss på eftermiddagen och det var jätteskönt att komma hem.
Sitt namn fick hon föresten på onsdagmorgon. Kajsa blev det.
Majja har visat sig vara världens bästa storasyster som är väldigt farcinerad av lillasyster. Kramar, hämtar blöjor, håller handen, hämtar leksaker osv osv.
Världens finaste tjejjer!
Kajsa
2009-04-14
kl. 18:02
3160gr
49cm
LYCKA.
Mats bestämmde sig för att åka och jobba på tisdagen och skulle det bli igångsättning denna gången så skulle han komma till Uppsala på direkten.
Lämnade Majja på dagis vid kvart i nio och sen var mormor och Tage snälla o körde in mig till Uppsala. Tage släppte av mig och mormor (som återigen var snäll och höll mig sällskap) o vi tog oss upp till bedömningsmottagningen som vanligt. Ctg kopplades på och den här gången tog det lååång tid innan maskinen var nöjd med bebis välmående där inne. Stackars bebis blev omruskad i nacken och puttad påfrån alla möjliga håll för att den skulle vakna där inne. När ctg´n var färdig väntade läkarbesök och idag visade det sig att planen var att sätta igång. Blev undersökt av både läkar och läkarstudent och det visade sig att jag var öppen 3cm redan! Molvärken jag haft i magen under veckan hade verkligen gett resultat!
Läkaren ringde ner till förlossningen och det visade sig att det fanns plats för oss och att de skulle ta hål på hinnorna så att förlossningen startade på riktigt.
Skrev in oss på förlossningen vid 11 nånting och sen gick vi iväg och åt lunch. Jag passade på att ringa efter Mats och till mamma och pappa för o berätta vad som skulle hända.
Vid 12 var vi tillbaka på förlossningen, fick ett rum och en massa prover togs och därefter petade de hål på hinnorna. En konstig känsla när vattnet börjar rinna men rätt häftigt. Blev riktigt nervös där ett tag just pga att man visste vad som komma skulle, dels smärtan och dels vetskapen om att jag inom X antal timmar skulle ha min bebis på bröstet.
ctg kopplades igen och allt såg bra ut. Personalbyte. Fick en underbar (manlig) barnmorska som verkligen var toppen från första stund.
Gjorde klart för all personal jag träffade både 1 o 2 gånger att jag absolut skulle ha epidural när allt väl satte igång. Det spelade ingen roll om det behövdes eller ej, jag skulle ha det. :)
Blev lovad att få det och mycket riktigt, när värkarna kom regelbundet kom också narkosläkaren och satte bedövningen.
Gick ut o vandrade i korridoren ett tag och bedövningen började ta. Dock bara på höger sida så efter en stund var jag tvungen att gå in till sängen igen. Blev undersökt igen vid två tiden och hade bara öppnat mig 1cm till. 4cm öppen alltså.
Värkarna kom tätare o tätare o gjorde ondare och ondare och tillsist fick jag ingen vila alls. Låg mest o grät o kved en stund innan det kom personal för att kolla till mig. Barnmorskan hade nå knep som tog udden av smärtan. Han klämde på någon viss punkt bak i ryggen och det var såå skönt. Han visade Mats och sen var han tvungen att klämma där konstant, fick INTE släppa! Blev undersökt igen och på mindre än 1½timme hade jag öppnat mig resterande 6cm! Runt halv sex tiden fick jag börja krysta och det var en konstig känsla. Värkarna ändrade sig helt och hållet och från att inte ha fått vila alls mellan dom fick jag nu upp emot en minuts vila mellan varje. Skönt! Provade även på lustgasen som inte alls fungerade med Majja men nu gick det riktigt bra. Blev inte alls snurrig eller illamående denna gången. Känndes läskigt att trycka på men efter peppning av bm, usk o Mats gick det bra och efter nåra värkar sa det bara "plopp" så var bebis ute. Konstigt att en sån enorm smärta bara kan ta slut. Upplevde aldrig den där fruktansvärda svidande känslan folk brukar prata om när huvudet ska ut, det var snarare spännt och sen sa det som sagt "plopp" och hela bebisen halkade ur mig. Det blev en liten tjej. :)
Liten grät på en gång. Hon torkades, fick på sig en liten mössa, prov togs från navelsträngen och sen snabbt upp på mitt bröst. Obeskrivlig känsla!
Sen fick hon en spruta med k-vitamin, jag syddes lite och sen blev vi lämnade i fred under ca 1 timme innan fikabrickan kom in. Supermysigt.
Jag duschade och sen pratade vi lite med personalen som hjälpt oss med förlossningen innan vi blev uppskjutsade till bb.
Fick hemska eftervärkar under natten då lilltjejn skulle äta. Satt och skakade hela jag så ja inte ens kunde hålla i henne. Fick in ett par panodil och en voltaren som skulle lindra det värsta. Vi sov väl inte sådär jättebra alls någon av oss men var ändå relativt pigga dagen efter. läkarkontrollen gick bra, jag behver inte äta ett piller till och bebis är frisk och kry så vi bestämmde oss för att åka hem. Mamma, pappa, syster och Majja kom och hämtade oss på eftermiddagen och det var jätteskönt att komma hem.
Sitt namn fick hon föresten på onsdagmorgon. Kajsa blev det.
Majja har visat sig vara världens bästa storasyster som är väldigt farcinerad av lillasyster. Kramar, hämtar blöjor, håller handen, hämtar leksaker osv osv.
Världens finaste tjejjer!
Kajsa
2009-04-14
kl. 18:02
3160gr
49cm
LYCKA.
onsdag 15 april 2009
4!
Nu är vi fyra i den lilla familjen!
Igårkväll, den 14april 18:02 kom Majjas lillaSYSTER Kajsa ut. Så lik storasyster och alldeles underbar.
Kom hem idag på eftermiddagen och nu varken orkar eller hinner jag skriva mer.
Men vi alla mår bra. :)
webbis-bilden från sjukhuset
söndag 12 april 2009
fortfarande tre
Ett snabbt inlägg bara,
vi har nu flyttat. Börjar så smått få ordning här hemma och vi trivs alla jättebra. Flyttlasset gick förra helgen och sen dess har vi pysslat på lagomt mycket varje dag och det ger resultat :)
Skulle ju ha blivit igångsatt förra tisdagen om allt såg bra ut. Allt såg bra ut men läkaren (den 6:e i raden eller nått sånt) ville inte gå med på det.
Hon sa att läkaren veckan innan fick stå för sin diagnos och hon för sin o sålänge bebis höll på att dö där och då var hon emot igångsättningar och kejsarsnitt.
Det var bara att ta med väskorn aoch återvända hem igen. Skitjobbigt.
En förlossning är inte bara något man åker in och gör som är över på en kvart. Här har jag ju gått hemma och förberett mig mentalt och var helt inställd på det hela. Majja var fullpumpad med info om att mormor skulle hämta på dagis och att hon skulle sova hos mormor och morfar, Mats hade tagit semester från jobbet, mamma och pappa hade hade förberett och planerat osv osv.
Nu får vi sevad som sägs på tisdag.
Blir nog ingen bebis den här gången. Tror jag alltid kommer vara gravid.
Förutom hepatosen och allt vad det medför och en otroligt ond ischiasnerv så är själva graviditeten fortfarande urmysig. Det är speciellt och såå häftigt att känns bebis där inne, veta att jag har ett litet liv i magen som vi har skapat och få vara med och känna dess utveckling där inne innan den kommer ut.
Men som sagt, alla komplikationer gör att jag nu vill ha ut bebis. Oron gör mig galen, klådan är bättre men inte bra men oron finns ju där hela tiden. Suck.
Ja, nu vet ni lite iaf. Blir mer uppdaterat en annan gång.
Hoppas påsken varit bra för er, här har den varit det iaf med mycket sol och mys.
vi har nu flyttat. Börjar så smått få ordning här hemma och vi trivs alla jättebra. Flyttlasset gick förra helgen och sen dess har vi pysslat på lagomt mycket varje dag och det ger resultat :)
Skulle ju ha blivit igångsatt förra tisdagen om allt såg bra ut. Allt såg bra ut men läkaren (den 6:e i raden eller nått sånt) ville inte gå med på det.
Hon sa att läkaren veckan innan fick stå för sin diagnos och hon för sin o sålänge bebis höll på att dö där och då var hon emot igångsättningar och kejsarsnitt.
Det var bara att ta med väskorn aoch återvända hem igen. Skitjobbigt.
En förlossning är inte bara något man åker in och gör som är över på en kvart. Här har jag ju gått hemma och förberett mig mentalt och var helt inställd på det hela. Majja var fullpumpad med info om att mormor skulle hämta på dagis och att hon skulle sova hos mormor och morfar, Mats hade tagit semester från jobbet, mamma och pappa hade hade förberett och planerat osv osv.
Nu får vi sevad som sägs på tisdag.
Blir nog ingen bebis den här gången. Tror jag alltid kommer vara gravid.
Förutom hepatosen och allt vad det medför och en otroligt ond ischiasnerv så är själva graviditeten fortfarande urmysig. Det är speciellt och såå häftigt att känns bebis där inne, veta att jag har ett litet liv i magen som vi har skapat och få vara med och känna dess utveckling där inne innan den kommer ut.
Men som sagt, alla komplikationer gör att jag nu vill ha ut bebis. Oron gör mig galen, klådan är bättre men inte bra men oron finns ju där hela tiden. Suck.
Ja, nu vet ni lite iaf. Blir mer uppdaterat en annan gång.
Hoppas påsken varit bra för er, här har den varit det iaf med mycket sol och mys.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)