röntgen

Idag var vi då återigen in till Astrid Lindgren, hade ju tid på röntgen klockan 10.
Med vår vanliga tur kom det in ett akutfall och vår tid fördröjdes. När vi väl kom in 45 minuter senare började Majja bli hungrig och bilen fick inte stå på parkeringen särskillt länge till och aa.
Till på köpet fick vi träffa en konstig röntegnläkare och en konstig sköterska (?). Dom frågade om vi visste hur röntgen skulle gå till. Vi sa nej och då ber de Mats sätta sig på en stol och mig sätta mig på en liten soffa mitt emot. Läkaren sätter sig mitt emellan med ryggen vänd mot Mats och pratar enbart med mig väldigt tyst. Hon svarade sådär på mina frågor, lite likt en politiker som svarar men inte riktigt på frågan, men ignorerade Mats totalt. Jag fick på mig skyddskläder och Mats o Majja körde de bara ut.
Vi gav Kajsa kontrastvätska via en nappsond vilket gick jättebra, efter att en bild tagits gick maskinen sönder och de började fixa och trixa med den. Sköterskan kommer plötsligt ut och frågar om jag är törstig och om jag vill att hon ska blanda iordning lite saft åt mig. Tackar nej varpå vårt samtal fortlöper såhär:

Sköterskan (S): Är du säker? eller vill du inte ha bara för att du är kissnödig?
Jag (J): Ja, nej tack det är bra o jag är inte kissnödig.
S: Är du säker? Vill du inte gå på toaletten?
J: nej, det är bra.
S: Är du riktigt säker vännen? Du får inte stå här och hålla dig, det är jobbigt förstår du.
J: ja men nej jag klarar mig.
S: okej, men säg till när du behöver gå.

Herregud. Kännde mig som om jag var två igen eller nått. Vet inte varifrån hon fick att jag borde vara kissnödig. Hade inte frågat efter toalett eller någe innan. Jaja, hon ville väl bara vara snäll.
När vi skulle ge Kajsa nappsonden frågade jag hur vi skulle gå till väga, de höll nämligen på o koppla in en lång slang till nappen o hade 4 sprutor som skulle sprutas in o aa. Varpå både läkaren och sköterskan ställer sig och "snuttar" med munnen för att visa hur Kajsa ska suga på nappen!

När bilderna är tagna frågar jag hur det ser ut och hur det har gått varpå läkaren säger.
- Jaa vad ska jag säga,- it's one of theese days you know.
Ni ska alltid förvänta er det absolut värsta för det gör vi här o då kan man ju bara bli glad om det inte är så illa. O är det illa, ja men då var man ju förberedd på det. Svaret får du hos läkaren sen.

eh jaha, tack för den.

När vi börjar prata kolik säger hon att hennes egna tankar och erfarenheter kring kolik, inget läkaruttalande utan från henne som privatperson så är kolik inget som har med magen att göra utan det är föräldrarna som överstimulerar sina barn så världen blir för stor och förmycket för dem. (när hon såg min isande blick la hon snabbt till att det oftast är kolikbarnen som blir lugnast och smartast i tonåren sen)

hm, ja tack igen då.

a nej det var många konstiga kommentarer under det där besöket och jag skulle kunna dra minst 10exempel till men det orkar jag inte nu.

Hur som helst gick vi ner till akuten igen och efter dryga timmen kom en läkare med beskedet om att röntgenplåtarna såg bra ut. Kajsa har inga fel på sina tarmar utan hon är drbbad av en svår kolik samt eventuellt någon allergi. Han skulle skicka en remiss till BUMM här i Märsta för vidare utredning. (det var dom som skickade oss till akuten från början)
Det känns jätteskönt att det inte är någe allvarligt som förvridna tarmar eller liknande som de misstänkte till en början. O att de tar allt på allvar så att det inte bara stannar av här. Allergier är ju inte o leka med om de skulle vara så.
Koliken är inte rolig den heller och jag lider så med min dotter men den är inte farlig tack och lov.

Väl hemma lagade vi en hyffsat tidig middag och sen gick vi ut och lekte med vår superduktiga storasyster i familjen. Vi var ner i parken o busade och sen tog vi en prommenad runt området. Väl hemma bakade vi muffins jag o Majja och efter att ha kvällsfikat somnade hon sen skönt.

Nu ska jag byta en blöja på Kajsa och sen ska vi också sova!