Meningen med livet

Majja och jag går hand i hand in till sängen. Ligger och myser en liten stund innan ögonen på henne sluts och hon somnar, Stryker henne lite lätt över huvudet, ger henne en puss på kinden och viskar att jag älskar henne. Smyger upp och går in i vardagsrummet. Där ligger en vaken liten Kajsa och strålar med hela ansiktet när hon får syn på mamma. Tar upp henne i famnen, luktar på henne och överöser henne med pussar och löjligt bebisprat. Viskar även i hennes öra att jag älskar henne. Är alldeles varm i hela kroppen av lycka. Tänk att jag lyckats åstadkomma detta!

Många anser nog att jag gått miste om mycket här i livet. Festarkvällarna är lika med noll, några äventyrs/upptäckas resor för att utforska världen är inte att prata om just nu. Någon ordentlig utbildning som tagit flera år att få är inte inskaffad (barnskötare är jag iaf) och den friheten man hade innan barnen kom är borta. Nu lever vi efter rutiner och är spontana inom ramarna. MEN, jag har vunnit så mycket mer. Jag har upptäckt meningen med livet. Hittat det som gör det värt att gå upp ur sängen tidigare än tidigast varje morgon och fått något som ger mig lyckorus i magen varje dag, Mina barn.

Jag kan upptäcka världen då dom är stora, ensam eller tillsammans med dem. Festa kan jag börja göra då amningen är avslutad,- om jag känner för det. Plugga kan jag väl göra även om jag har barn? Och friheten saknar jag inte speciellt ofta. Sen att jag kan känna att det vore trevligare med ett fast jobb och en stadig ekonomi där jag får in lite mer än dryga
2000:-/månad vore bra men livet blir vad man gör det till och jag har tänkt ha ett bra liv.